Om man inte direkt reflekterar är det i sin ordning att
tycka reklamfilmerna från amerikanska premiumglassen Little Baby’s Ice Cream är
den mest smaklösa som gjorts. Ja, troligtvis den mest motbjudande reklamen i alla kategorier och tider.
Om barn under elva år får se det här kommer de garanterat natt efter natt ha
mardrömmar om glassgubbar som äter hjärnsubstans med glasskopor. Ungarna kommer gallskrika om du inte hinner gömma undan
vaniljglassen i frysen.
Så otäck är det. Ha koll på barnen och var försiktig!
Å andra sidan - varför vara förutsägbar och enkelspårig? Varför inte
inse att det här är varumärkesbyggande för morgondagens livsmedelsindustri.
Hipsterkulturens svar på ”Gott gotti-gott-gott”.
Little Baby’s Ice Cream lanserades förra året i Philadelphia
och säljs enbart från trehjuliga glasscyklar.
Glassen beskrivs som superpremium men det är snarare kreativitet utan mått och normal mening som är
basen i receptet. Till exempel de sanslösa glassmakerna Earl Grey i chilisås
eller kinesisk senap.
En av glassbolagets grundare, före detta punkmusikern Peter
Angevine, förklarar för Philadelphia Weekly, sin syn på glass.
”Jag har insett att glass är ett vitt papper där du kan släppa lös din fantasi.”
Reklamfilmerna avslutas med en psykotisk röst som försöker
övertyga oss om att ”Ice cream is a feeling”, och det känns som om man inte
vill veta vilken känsla.
Utifrån det här senare perspektivet är de två reklamfilmerna
aningen mer lättbegripliga och rentav intressanta. Men om man är en enkel
person känns det inget vidare att glassen förlorat sin vaniljsöta oskuld
och numera hänger på klubbar för sexuellt avvikande.
Smakkänsla: 1/5
Engagemang: 5/5